Katten Murr

Recensionsklipp

”Det rör sig i så hög grad om ett försök att fånga musikens formspråk, skönhetsvärden och demoniska lockelser, att boken med fog kan kallas musikroman.
Överträdelserna mellan skriften och det ljudande kom också att radikalt påverka musikens utveckling, inte minst genom Robert Schumann som under senare delen av 1830-talet komponerade flera pianoverk djupt påverkade av Hoffmanns estetiska landvinningar, bland annat /…/ ’Kreisleriana’ som var ett försök att musikaliskt gestalta den dråpliga humorn och de besatta språkrytmerna i Katten Murr-romanen.
Kreisleriana iscensätter ett återinträde i litteraturens rum och verket blir ett slags textmusik inne i huvudet där den strikt metriska rytmen upplöses. Våldsamheten i tonspråket har på alla sätt med identitetsförskjutningarna i Hoffmanns roman att göra, med närvaron av bisarra och kaotiska krafter som successivt bryter ned ordningen.
Och nu kan man fördjupa sig i vad dessa förbindelser egentligen handlar om genom Margareta Zetterströms fantastiska översättning som fångar den skarpa ironiska tonen, de förbluffande förvandlingsnumren och själva lättheten i Hoffmanns språk.”
Magnus Haglund i Göteborgs-Posten 15/2 2007

”E.T.A. Hoffmanns huskatt blev bara fyra år, men det räckte för litterär odödlighet.”
Olavi Kuivanen i Norrköpings Tidningar 17/2 2007

”Att Hoffmanns äventyr är så mycket mer än de vi känner vi från Offenbachs opera kan nu varje vän av katter, romantik och god litteratur upptäcka, tack vare Margareta Zetterströms vackra översättning.”
Claes Wahlin i Aftonbladet 28/2 2007

”Det märkvärdiga med romanen uppstår när läsaren inser hur mycket katten Murrs spetsade materialism och Kreislers anfäktade idealism ändå liknar varandra. Hoffmanns ’Katten Murr’, missförstådd och oälskad i sin samtid, framstår i dag som den perfekta praktiseringen av den romantiska ironin. Undergrävande, förrädisk, asocialt social; det går inte att fastställa vad författaren tar parti för, man har fel vad man än väljer. Det gör det också begripligt varför utgivaren — ja, det vill säga Hoffmann — styckade och förpassade den längre berättelsen om Kreisler till en av misstag medföljande makulatur. Klyftan mellan andens åtrå och dess reella tillfredställelse är oöverstiglig, men genom att gestalta just den, så stjäl jaget tillbaka en del av sin frihet.”
Henrik Petersen i Helsingborgs Dagblad 28/2 2007

”Att det dröjt närmare 200 år för den kanoniserade romanen att komma ut på svenska är förstås alldeles uppåt väggarna, men tar för den sakens skull inte udden av glädjen att detta nu äntligen är gjort, och inte heller av det tillfredsställande faktum att den oefterhärmliga skälmromanen tar plats i den eminenta och alltid lika snyggt formgivna serien Atlantis väljer ur världslitteraturen. Särskilt angenämt också att översättaren Margareta Zetterström inte bara rott i land med den digra och kniviga uppgiften att föra över Hoffmanns kombinerat fabelaktiga och realistiska framställningskonst till en på samma gång pastischartad och gångbar svenska, utan också genom sina klargörande noter sett till att boken antagit formen av en sorts studieutgåva.”
Martin Lagerholm i Svenska Dagbladet 4/3 2007

”Allteftersom jag skriver upptäcker jag hur svårt det är att sammanfatta boken. Den är ett romantiskt storverk av en åldrad konstnär, en lysande parodi på samtiden och, inte minst, en filosofisk betraktelse av musiken. Slutligen vill jag rekommendera den här boken till alla som tror sig veta något om den romantiska texten. Här ställs alla värden på huvudet. Och för att låna Murrs egna ord:
'Skulle någon vara våghalsig nog att vilja uttrycka tvivel i fråga om denna utomordentliga boks gedigna värde, må han betänka att han har att göra med en katt som äger snille, förstånd och vassa klor.'”
Rasmus Landström i dagensbok.com 14/4 2007

”Hoffmanns komiska roman platsar bland giganterna, Cervantes 'Don Quijote', Rabelais berättelser om jätten Gargantua och Sternes 'Tristram Shandy'. Detta är en totalroman, en briljant skrattspegel som fångar sin tids lärdom och skriftställeri och upplöser allt i ett trotsigt rungande skratt.”
Andreas Brunner i Sydsvenska Dagbladet 12/7 2007

”/.../ finns nu efter nästan tvåhundra års väntan på svenska, utmärkt översatt och föredömligt kommenterad av Margareta Zetterström. Katten Murr är en fantastisk berättelse, en överdådig läsupplevelse — poetisk, humoristisk, spännande, gåtfull. Trogen den av den romantiska estetikens grundsatser som såg det avslutade och avrundade som dött hyllar den fragmentet i alla dess former och kombinerar abrupt humor, romantik och tragik med den romantiska ironi som avstår från alla uttalade synteser och slutsatser och överlåter åt läsaren att tolka det skedda./.../
Katten Murr är en outtömlig berättelse.”
Michel Ekman i Hufvudstadsbladet 30/7 2007

”Detta egenartade verk har nu långt om länge utgivits på svenska i alldeles förträfflig översättning av Margareta Zetterström som även varit föredömligt generös med förklarande noter. /…/ Hade boken skrivits i dag skulle den sannolikt klassats som typiskt postmodernistisk. Det hade säkert roat Hoffmann — medan Murr hade tvinnat sina morrhår och förklarat att detta bara bekräftar det faktum att han i allt var långt före sin tid.”
Sten Wistrand i Nerikes Allehanda 4/12 2007

Tillbaka